Sista visning tor 15 sep!
I New Yorks gaykvarter runt Christopher Street Pier samlas HBTQ-ungdomar för att utöva Ballroom. En performancebaserad konstform som på 90-talet blev känd för den breda allmänheten via Madonnas musikvideo "Vogue" och som 1990 gestaltades i den ikoniska dokumentären "Paris is Burning". Idag, 25 år senare har den nya HBTQ-aktivismen skapat en helt egen konstnärlig subkultur. Den kallas Kiki-scenen.

Sara Jordenö och Twiggy Pucci Garçon har under fyra år följt sju unga HBTQ-personer i New York. Här har våld, diskriminering, hemlöshet och hatbrott vänts till inspirerande och uppkäftig politisk kamp. KIKI tar oss bakom kulisserna till de storslagna och extravaganta balerna där de olika husens rykten står på spel. Här betyder dansen, attityden och det egna uttrycket allt och att förlora är inget alternativ. I filmen möter vi de medverkande Twiggy, Chi Chi, Gia, Izana, Divo, Christopher och Kenneth i intima samtal om att växa upp som ung HBTQ-person, om rädslan att komma ut och erfarenheter av att vara hemlös. Historier om polisbrutalitet och om HIV/Aids-aktivism i ett community där närmare 50 % diagnosticeras med HIV innan de fyllt 40. Genom en intim och visuellt utmanande kameralins ger filmen en komplex inblick i Kiki-scenen: en fristad med alternativa familjesystem, mentorskap och vänskap fri från omvärldens rasistiska, homo- och transfobiska förtryck.

KIKI premiärvisades på Sundance Film Festival. 
Vinnare av Teddy award för Bästa dokumentär på Berlin filmfestival 2016.

Medverkande huvudkaraktärer i filmen:

TVIGGY PUCCI GARCON
Grundare av The Opulent Haus of PUCCI, som är ett centrum för ballroom och en stödverksamhet för HBTQ-ungdomar. Twiggy är en av de ledande bakom "True Colors Fund", Cyndi Laupers organisation som arbetar med att motverka hemlöshet hos HBTQ-ungdom. Twiggy medverkade tillsammans med bland andra Ellen DeGeneres och Wanda Sykes i HBO-dokumentären "The OUT List" (2013) som gav röst till HBTQ rörelsen i USA.

CHI CHI MIZRAHI
Francisco Gonzalez Jr, mer känd som ”Mother Chi Chi Unbothered Mizrahi” är en av de mest tongivande personerna i New Yorks Kiki-scen. I över 10 år har Chi Chi varit en talesperson för House och Ballroom-communityn. Han är grundaren av House of Unbothered-Cartier och är Empress av det legendariska House of Mizrahi. Han arbetar med unga HBTQ-personer och HIV-prevention.

GIA MARIE LOVE
Gia Marie Love är ”Queen Mother” av House of Juicy, vilket är ett av många underground-hus inom Kiki-scenen. Gia är en icke vit transkvinna som arbetat med att stärka den egna gruppens rättigheter. Hon är även aktiv i arbetet kring HIV-prevention.

DIVO PINK LADY
Divo Pink Lady kommer från en trasig bakgrund fylld av våld och hemlöshet. För sju år sedan började han med vogue och har sedan dess varit en enormt inflytelserik person i New Yorks ballroom-scen. Hans unika uttryck lämnar ingen oberörd och har blivit ett sätt för honom att läka.

IZANA ”ZARYIA MIZRAHI” VIDAL
Izana Lee Vidal eller Zariya Mizrahi som hon är mer känd som, är en del av Unbothered Cartier och The Legendary House Of Mizrahi. Hennes steg in i ballroomvärlden blev även starten på hennes könskorrigeringsprocess. Idag går hennes arbete som transaktivist och modell hand i hand för att förändra situationen för transpersoner globalt.

CHRISTOPHER WALDORF
Christopher Waldorf introducerades för ballroomscenen och blev snabbt en del av The Opulent Haus Of PUCCI där hans egna uttryck kunde växa fram. Hans unika form av voguing har väckt stor uppmärksamhet.

KENNETH ”SYMBA MCQUEEN” SOLER-RIOS
Kenneth Soler-Rios mer känd som Symba McQueen är uppväxt i New York och började med ballroom för 12 år sedan. Kenneth har blivit tilldelad Father of the Year vid två tilllfällen på Youth Most Outstanding Award. Även Kenneth arbetar med HIV/Aids-prevention.

Ett citat hämtat ur filmen:
”Jag har hållit på med Kiki i drygt fyra år. Jag är kritisk till mig själv utom när jag gör vogue. Jag lärde mig vogue på The Door. Jag såg tjejerna dansa och sen var jag på Kiki och såg på. Jag hade inte kommit ut, jag var i garderoben – utan tyckte att det överdrivet feminina var komiskt. Nu när jag har börjat acceptera mig själv är det inte så. Jag började gilla det och ville lära mig det. Nu älskar jag det. Jag dansade i tunnelbanan, på kinarestauranger... Folk gav oss pengar för de fattade ingenting. Vi får etiketter på oss. Kvinnlig figur, kvinnligt ansikte, manligt ansikte... Kvinnlig kropp – manlig kropp. Men vi överskrider det också – för vi har drugor som kan gestalta båda kropparna. Det som förändrar samhällsnormer om maskulinitet/femininitet – är att i ballroom kan man vara den man vill vara.”

KIKI websida >> 
KIKI Facebook >> 
Artikel i Vice >> 
Artikel/intervju i DN >> 
Artikel på indiewire.com >> 
Artikel på filmmakermagazine.com >>